In the Cave, (Sagan om Emo)

 

Nere i källaren är det ganska folktomt. Det hänger bara några typer i baren, annars är det ganska lugnt.

Uppe på scenen sätter två andra typer upp förstärkare och trummor. 

 

 

 

 

—Hej grabbar, läget! ropar farsan. 

—Tjena Suss och hej själv Mackan, fint att du kunde komma. Trummisen som heter Erik och är kortsnaggad i en ganska speciell frisyr som påminner lite om Robert De NIro i “Taxidriver”. Ser lite surt på dom medan han samtidigt försöker få virvelkaggen på plats.

—Åh ja. Förlåt vi är lite sena, ungarna är med vet du. Måste ju ta en extra tur med dom i chevan.

Morsan bar ler lite, kliver upp på scenen och börjar packa upp mickrofonsladdar ur en stor koffert.

Erik skrattar och vinkar åt Emo och Kaja som står lite vid sidan om, —Tjena ungar, ready to rock?

Emo vinkar tillbaka:—Hej Erik hej Åke!

Den långa basisten hälsar med en blank stålkam innan han försiktigt börja rätta på sitt blanka hår.

 

Dom står en stund och kollar på hur bandet fortsätter att rigga på scenen.

—Vi sticker! Kom! Emo drar Kaja i tröjärmen. 

—Nej jag vill höra.

—Amen dom kommer inte att spela ännu bara rigga och så souncheck det tar en evighet. Kom!

—Men vart då?

—Resten av kåken, kom nu!

—Åkej då, Kaja kastar en sista blick ned på scenen innan hon följer efter Emo som redan är på väg upp för en trappa.

Containerhamnen (Sagan om Emo)

 

 

 

I hamnen ser man inte havet, inga båtar, inga kranar, ingen kaj bara stora containrar som är staplade på varandra i höga murar.

—Vi är Legoland sa Emo till Kaja.

—Ja precis som i Legoland och där är en sockerbit! Hon pekar på en stor vit byggnad som plötsligt tittar fram över stålmuren.

 

Farsan styr upp den stora amerikanaren mot huset, det knarrar och gnisslar lite, karossen som gungar som en segelbåt. Han tar en vid sväng runt huset. Det har börjat mörkna, från en källartrapp strömmar det upp ljus och svag musik.

—Kolla, viskar Kaja, vilka fåglar! Hon pekar på några gestalter som står utanför nedgången.

—Ja men inga skator precis, viskar Emo och pekar på två damer i skyhöga hälar.

—Äh, dom är ju gamla fräser Kaja.

—Hot chicks! ropar Farsan medan Morsan skakar på huvudet och går ut ur bilen.

—Kom nu, eller skall ni sitta där och häcka hela kvällen ungar, så skall ni få se på hur “gamlingarna” har kul! Hon står ute på parkeringen så svänger hon runt på tån och går med svängande höfter mot folksamlingen. 

—Du har en kool morsa Emo, mumlar Kaja. Emo ser tigande efter damen som Kaja kallar hans morsa.

— Well kids this is the end station: The Cave! Farsan slår efter lite krångel upp suffletten och smäller igen dörren. —Kom igen ungar: let´s rock!

 

 

 

 

Storgatan (Sagan om Emo)

 

Kaja vinkar frenetiskt till Anna och killen som står bredvid. Vem är det? Kaja vinkar en sista gång medan Farsan kryssar upp mot kötthallarna, vid torget tar han till höger. Och kör långsamt ned  mot hamnen. Kaja sjunker ned bredvid Emo. — Va kul! Vem var det Anna hade med sig?

— Vet inte, han sväljer och harklar sig, rösten blir svag Kent kanske.

—Va, sa du Kent!? Kaja ser tvivlande på honom, han ser ju inte ut sån!

—Näh men han kan ju ha skaffat ny stil, Emo ser inte ut att tro på det han säger själv.

— Ha ha ha! Kaja slår sig på knäna, han såg ju ut som en clown! Han som alltid är så noga med stilen. Vad har hänt?

Emo harklar sig igen: —Love.

Kaja skrattar och hoppar upp och ner i sätet. —Tror du, är han kär?

—Man gör många konstiga saker när man är kär Kaja.

Pappas Cheva (Sagan om Emo)

V-åttan brummar stilla under den stora motorhuven när dom susar genom staden. Farsan spelar Johnny Burnett på bilstereon och Kaja hoppar upp och ned i baksätet medan hon vinkar åt alla dom kör förbi på gatan. —Gud va kul! skriker hon samtidigt som Emo försöker sjunka djupare ned i sätet. Han ångra verkligen den här turen, det är ok när det gäller dom vanliga söndagsturerna till farmor och farfar då ser dom nästan ut som vanliga tråkiga föräldrar. Men nu känner han sig som om han blivit bortrövad av en cirkus. Kaja sjunker ned i sätet igen medan hon gnolar med Johnny.  —Gillar du musiken?, Emo ser på henne. —Nä, med den ju så är rolig, skrattar Kaja, man blir glad. Hon reser sig upp igen : Anna, hej! Hej Anna! Anna står på trottoaren. Hon har en kille med sig. Som har en löjlig hatt på skallen. Han hukar sig och drar Kaja i tröjan, tyst väser han. Vaddå? Kaja ser ned på honom, det är ju Anna, ju! Hon vinkar glatt igen. Anna skrattar och vinkar tillbaka. Killen flinar också mot bilen. Emo känner en liten klump i magen. —Jävla clown, väser han genom näbben, var har hon hittat honom?

Farsan spelar gitarr. (Sagan om Emo)

Farsan öppnar lådan,inbäddad i  den röda plyshen ligger en blänkande Levingitarr. Han fiskar upp ett plektrum ur fickan knäpper lite justerar och dra ett par ackord: Ok, va vill ni höra?

—Gene Vincent, säger Emo.

—Men Mats, vi skall ju gå nu! Morsan står i dörren och ser otålig ut.

—Vi hinner med en låt för ungarna innan vi drar, säger han och börjar spela.

Well
Be-bop-a-lula she’s my baby
Be-bop-a-lula don’t mean maybe
Be-bop-a-lula she’s my baby
Be-bop-a-lula don’t mean maybe
Be-bop-a-lula she’s…
My baby doll, my baby doll, my baby doll.

Morsan faller in och tar över på versen:

Well
She’s the one in the red blue jeans
She’s the queen of all the team
She’s the woman walkin’ that I know
She’s the woman that loves me so

Kaja ser på Emos föräldrar, dom spelar något hon aldrig hört förut.

Farsan slutar mitt i refrängen. Nej nu måste vi dra. Vill ni höra mera får ni följa med!

—Åh får vi det? Ja! ropar Kaja.

—Men men vi skulle ju… Emo ser på Kaja. Kaja det är gamlis musik! Det är bara gamla som är där!

—Ja men dom låter ju så roligt! Snälla kan vi inte hänga med? Hon ser bedjande på honom.

—Åkej då.

Kaja hoppar upp kramar Emo: Ja va kul, råkkabilli! Och kysser honom på kinden.

Be-Bop-A-Lula: Gene Vincent, Sheriff Tex Davis

Emo, Dillan och Peggy Sue

Di änser maj frend itsbloving de vind di änser is blåvving inde vind…

Emo knäpper på gitarren och avslutar Dylan slagdängan med ett plojng. Kaja ser beundrande på honom; Va duktig du är! spela mera!

—Nej nu är det din tur.

—Ja men jag är så dålig, Kaja knäpper försiktigt harklar sig, fnissar. Men så börjar hon sjunga.

Det låter fint väldigt fint. Hon slår försiktigt på strängarna som knappt viskar fram ackorden. Men hennes röst är klar och klingande. Emo lyssnar med blanka ögon.— Det var … vackert. Så bra. Har du skrivit den själv?

—Ja, Kaja klipper med ögonfransarna, jo den har jag gjort.

—Hej ungar! Övar ni? Farsan står i dörren i svart kostym och trådslips och en gigantisk gitarrlåda i näven.

—Näh vi bara testar lite bara. Skall ni ut i kväll?

—Jepp. Cavern, vi har ett gig där i kväll.

—Spelar du i band, va spelar ni för nått? Kaja ser uppspelt på Emos farsa.

—Åh ja Vi lirar rockabilly tillsammans med ett par polare.

—Va eh.. vad är råckkabilly.

—Vet du inte det? Farsan ställer ned gitarrlådan och öppnar locket: Vänta skall du få höra!

Snygg gura! (Sagan om Emo)

—Oj va många guror!

—Säj inte så där.

—Vaddå?

—Gura, det låter så töntigt.

—Din farsa säger ju det. Kaja står mitt i vardags rummet och strirrar på farsans samling av gamla gitarrer. Den här var ju fin. Hon lyfter av en ganska liten gitarr och synar den närmare. Ska vi spela?

—Kan du?

—Lite, ler Kaja, har du hört den här? Hon prövar ett ackord.

Emo lyfter ned en gitarr till sig själv och sätter sig mitt emot.

 

 

 

Köttbullar i köket (Sagan om Emo)

 

—Mmm, vilka goda köttbullar!

—Va bra Kaja, vill du ha mer?

—Ja tack! Kaja sprutar en flod av ketchup över sina makaroner, morsan kommer med en ny laddning direkt från stekpannan.

—Hej här var det kalas, Emos farsa står i dörren.

—Hej älskling, du kommer ihåg att vi skall ut i kväll?

—De e packat å klart, guran ligger i lådan!

—Guran?viskar Kaja.

—Gitarr, mumlar Emo.

 

 

 

Middag hos Emo

Morsan sitter på trappan när Emo sladdar in framför huset. — Men Emo varför sa du inte att du hade gäster med dig?

—Vaddå är det inte nog med mat?

—Jo det är klart, hej förresten jag heter Anki, morsan sträcker fram handen till Kaja.

—Kaja,sa Kaja och sneglar under luggen.

—Kom in ungar så skall ni få käk, det blir mackisar och köttbullar, morsan fimpar ciggen och går in.
.

—Nam, viskar Kaja och petar Emo i sidan.

Kaja får skjuts (Sagan om Emo)

Det är fint att sitta bakpå. Kaja lägger kinden mot Emos rygg, känner hur musklerna arbetar. Det är lagom varmt och en svag vind blåser genom hennes hår, Emo trampar på, Kaja fnissar.

—Va?

—Det är mysigt.

—Vaddå?

—Att sitta här på din cykel bli skjutsad.

—Nu kommer det ett gupp, pass på!

Kaja klämmer lite extra med armen runt Emos mage.